Gripsholms slott etablerades tidigt under 1800-talet som ett historiskt minnesmärke och besöksmål för den framväxande turismen. I likhet med några av de andra vasaslotten började Gripsholm då att betraktas som ett betydelsefullt nationellt monument som förmedlade en händelserik svensk historia. Även porträttsamlingarna på slottet tilldrog sig då ett växande intresse. Redan år 1755 publicerades den första allmänna vägledningen till Gripsholms slott, författad av hovkamreren och förvaltaren Carl Fredrik Ljungman och upplagd som en rundtur för besökare. En mer utförlig och kompletterad andra utgåva utkom 1790. Det var den första vägledningen på svenska till ett kungligt slott och den kompletterades av en förteckning över porträttsamlingen åtföljd av ”historiske, chronologiske och genealogiske anmärkningar”.
Genom de förbättrade kommunikationerna med ångbåt och järnväg gjordes Gripsholm gradvis under 1800-talet allt mer tillgängligt för resenärer och större besöksgrupper. Carl Johan Billmarks färglitografier med historiserande motiv hämtade från Gripsholm, utgivna på 1850- och 60-talen, kom att bli betydelsefulla för det växande intresset för slottsbyggnaden som historisk besöksmål. Billmarks måleriska och stämningsfyllda skildringar återger scener ur den kungliga historien och avbildar slottsinteriörerna detaljtroget och befolkade av historiska gestalter klädda i tidstypiska dräkter.
